i would fall anywhere with you.
bilar som åker förbi. fortare än vi hinner blinka. det är natt och det är kallt.
starka strålkastarljus som bländar en i ögonen.
starka strålkastarljus som bländar en i ögonen.
om man såg en stjärna på nära håll, skulle det kännas så då?
du är en stjärna men inte gör det ont i ögonen för det. när jag ser dig, så njuter jag av varje ögonblick.
som jag får genomskåda dig, din ytan, ditt inre. jag ser mycket men jag ser ändå ingenting.
du är inte lätt att läsa av. det är väl inte stjärnorna för den delen.
men ändå bildar de en massa mängder med tecken på den mörka himlen.
ibland kan jag inte andas. när du står så nära mig. "såhär nära får ingen gå".
det skiter du i. du går så nära. din hud mot min hud. känslan är nästan brändande. bedövande.
jag säger inte så mycket. jag sluter ögonen. jag vill inte förlora synen, jag vill inte bli bländad av din skönhet.
för på nära håll, är du som ingenting jag någonsin bevittnad förut.
du påstår att du känner mig. att du känt mig en lång tid. hur kan jag neka dina ord. jag kan inget annat påstå.
vi står som frusna mot varandra. hud mot hud. våra andetag bildar lätta dimmor.
det är kallt.
stjärnor är väl inte kalla. bara när de är döda. efter att de blivit supernovor men du är inte död.
du är alldeles levande. alldeles här. framför mig. så nära som man bara kan vara.
sakta tar du min hand och lägger den på ditt bröst. jag känner dina ojämna hjärtslag. dunk, dunk, dunk.
"du vet att det här hjärtat, det här hjärtat slår för dig"
"du vet att det här hjärtat, det här hjärtat slår för dig"
du får inte säga sådana ord. jag kanske faller. hur ska jag veta att du är villig att ta emot mig om jag faller.
om jag faller handlöst. jag litar inte på människor. människor har tendensen till att bedra varandra.
på det mest jäkligaste sätten som finns. men du är en stjärna. stjärnor faller. är du annorlunda för det.
du ler fånigt. som om det bara var ett skämt ändå.
på det mest jäkligaste sätten som finns. men du är en stjärna. stjärnor faller. är du annorlunda för det.
du ler fånigt. som om det bara var ett skämt ändå.
"i'm only human"
men konstigt, du är inte som någon annan jag nånsin mött. vågar jag tro på det.
jag håller tyst. jag säger ingenting. jag tror ingenting. du kysste mig.
i miss waking up next to you, i miss that silly smile of yours. i adore you.
i can't barely breathe. (conny's bild)
längtan. jag längtar efter dig. att vakna upp brevid dig. när jag ser att du smygtittar på mig, med ett leende.
det leendet som smittar av sig. som lyser upp hela min värld.
som jag längtar efter att få skåda i verkligheten, med mina egna ögon.
den känslan jag får i kroppen, när du kollar in i mina ögon, när våra händer sakta rör vid varandra.
den passar perfekt i varandra. som pusselbitar, som molekyler, som atomer.
det leendet som smittar av sig. som lyser upp hela min värld.
som jag längtar efter att få skåda i verkligheten, med mina egna ögon.
den känslan jag får i kroppen, när du kollar in i mina ögon, när våra händer sakta rör vid varandra.
den passar perfekt i varandra. som pusselbitar, som molekyler, som atomer.
jag är inte rädd längre. inte rädd för att släppa in någon, så nära inpå.
din närhet känns som ingen annan.
din närhet känns som ingen annan.
dina ord, går raka vägen in i mitt hjärta. jag förvarar dem där.
jag kan nog inte finna någonting bättre än det här, någon bättre än du.
det är omöjligt.
att få känna att man är någon annans anledning till att le. det är otroligt.
du får mig att le, och det leendet får nästan aldrig plats i ansiktet. finns inte tillräckligt med yta.
(och nästan allting påminner om dig. din lukt som fasnat på min tröja. som om du vore nära, men du är långt bort)
jag är inte rädd, inte längre. du är min vardagshjälte, baby.
jag saknar varenda liten nanomillimeter av dig.
think before you speak. (it could be the last time)
every day i try to see the closeness that you promised me,
that fades away, fades away.
every night i try to dream of what you wanted me to be,
in your life, in your life.
every dawn of light that wakes you up will remind you of my touch,
that you'll miss so much.
that fades away, fades away.
every night i try to dream of what you wanted me to be,
in your life, in your life.
every dawn of light that wakes you up will remind you of my touch,
that you'll miss so much.
jag kallar det inte ödet. det var snarare slumpen.
och jag vet inte om jag vill träffa dig igen. du tar aldrig något intiativ, så varför skulle jag?
(det är ganska meningslöst)
jag ser dig i de flesta jag möter. eller, dem kanske påminner lite om dig.
(inte som att ni skulle vara kopior, allihopa)
(inte som att ni skulle vara kopior, allihopa)
jag vet en kär vän, hon står mig inte så nära, men hon är kär. sådär så det blöder i hjärtat.
(hon vet inte det jag vet)
den hon är kär i har träffat någon annan. hur säger man det till någon som är så kär?
den hon är kär i har träffat någon annan. hur säger man det till någon som är så kär?
jag vill aldrig krossa någons förväntningar om någon, mindre krossa någons hjärta.
(ta inte på dig någon skuld, men alla vet att sanningen känns, alla vet att det känns)
många går igenom samma faser, många känner samma känslor, många fastnar för någon som sorgligt nog
inte fastnat för dig, eller dig.
(utan för den där tjejen med smittande leende och glittrande ögon)
(utan för den där tjejen med smittande leende och glittrande ögon)
jag skulle inte heller falla för mig, om jag skulle se mig själv gå ner för gatan utanför ica.
jag skulle låta min blick falla på någon annan, någon som var imer.
jag skulle låta min blick falla på någon annan, någon som var imer.
(man är mer än vad man tror i andras ögon, ibland)
jag känner en kille, som beter sig som ett riktigt svinigt svin.
(ändå så bor han inte i en svinstia, han bor i någons hjärta)
(ändå så bor han inte i en svinstia, han bor i någons hjärta)
jag har nog aldrig lyssnat riktigt på mig själv, jag hindrar aldrig mig själv, även om jag ser en fara.
vet ni vad jag gör? jag tar risken.
vet ni vad jag gör? jag tar risken.
(även om det betyder utsmetat spackel och smärtan dånande i bröstet)
jag får ont i hjärtat ibland, sådär så att det verkligen gör ont, som att en hjärtattack ska inträffa inom kort.
men nej, en vän skojade bort det lite grann; kanske är det bara känslan av att hjärtat brister.
(så roligt var det då inte, men lite sarkastiskt samtidigt)
men nej, en vän skojade bort det lite grann; kanske är det bara känslan av att hjärtat brister.
(så roligt var det då inte, men lite sarkastiskt samtidigt)
du gör rätt i att glömma honom.
(visst)
(visst)
not cause i can't cause i don't want to.
jag är dum, men bara ibland. ibland glömmer jag borde sånt som är viktigt, sånt som spelar roll.
men jag är inte senil. jag har väl sånt där dåligt korttidsminne, eller så är jag ofokuserad.
ur balans.
ur balans.
jag brukar aldrig dricka alkohol, men ibland känns det jobbigt att gå igenom livet nykter.
jag kallar mig själv nykterist. en sån som inte rör jack daniels flaska även om den lockar.
jag tar inte ens en slurk ur vodkan som du dinglar i handen framför mig. jag blir bara kaos av alkohol.
jag kallar mig själv nykterist. en sån som inte rör jack daniels flaska även om den lockar.
jag tar inte ens en slurk ur vodkan som du dinglar i handen framför mig. jag blir bara kaos av alkohol.
du vill inte se mig spåra ur. för jag brukar alltid spåra ur, av järnvägen.
som ett lokomotiv, med för mycket bränsle.
som ett lokomotiv, med för mycket bränsle.
minnesluckor. jag behöver dem inte heller för den delen.
gör det tvärtom, eller gör det inte alls.
det är ju som man brukar säga. eller så säger man ju ingenting alls.
man kan ju bara njuta av utsikten man ha framför sig, titta in i någons ögon, se hur trasslig personen är inuti.
och jag svär, jag skulle inte dömma dig. jag skulle ta och reda ut allt trassel, jag skulle fixa ditt brustna hjärta
med klister och lim. (fast det kanske känns bättre med kärlek och kramar och morotskakor)
man kan ju bara njuta av utsikten man ha framför sig, titta in i någons ögon, se hur trasslig personen är inuti.
och jag svär, jag skulle inte dömma dig. jag skulle ta och reda ut allt trassel, jag skulle fixa ditt brustna hjärta
med klister och lim. (fast det kanske känns bättre med kärlek och kramar och morotskakor)
som du sa; jag vill vara mer.
men du räcker till som den du är. (du är perfekt som den individ du är).
men du räcker till som den du är. (du är perfekt som den individ du är).
du hör folk yttra sig bakom din rygg. deras ord är bara suddiga, hela du är självklar.
du kan lysa starkt, starkare än dem flesta. jag har sett det där förut.
jag svär, jag skulle aldrig dömma dig. jag svär, jag skulle aldrig glömma dig.
du kan lysa starkt, starkare än dem flesta. jag har sett det där förut.
jag svär, jag skulle aldrig dömma dig. jag svär, jag skulle aldrig glömma dig.
jag skulle gömma dig i mitt hjärta. (där skulle du vara i tryggt förvar)
lås in ditt leende. det är bara fånigt.
när du ler, står jag inte ut. jag har sett det förutom. det är bara fånigt, att du kan ler under dessa omständigheter.
det var inte igår, fast det kanske känns så inombords. min tidsuppfattning kanske inte är korrekt.
det var dnär tårarna rann oavbrutet, när du lät mig gå, där våran saga tog slut, där våran tid stannade,
det var inte igår, fast det kanske känns så inombords. min tidsuppfattning kanske inte är korrekt.
det var dnär tårarna rann oavbrutet, när du lät mig gå, där våran saga tog slut, där våran tid stannade,
när alla minnen suddades ut, när jag sakta smekte ditt hår så varsamt, då du bara försvann i det tomma intet.
det var inte alls igår.
det var inte alls igår.
men du ler.
som om ingenting någonsin hänt. som om att vi aldrig någonsin existerat.
en gång gick vi på samma väg. jag skulle kunna följa dig överallt, gå bredvid dig, hålla din hand i min.
som om ingenting någonsin hänt. som om att vi aldrig någonsin existerat.
en gång gick vi på samma väg. jag skulle kunna följa dig överallt, gå bredvid dig, hålla din hand i min.
men du sa nej. och jag kanske dog lite inombords, när det ordet gick igenom mina hörselgångar.
det kanske tog några minuter att förstå, att få in det i min tjocka tröga skalle. nej.
det var inte igår. det var alldeles nyss. för exakt några timmar sen, 4 timmar 37 minuter och 45 sekunder,
för att vara helt exakt. jag är inte ute och cyklar. jag ligger i min säng. blicken mot taket.
du låg bredvid mig för inte så längesen. dina varma andetag mot min kalla nacke, dina blåa ögon tindrade
du låg bredvid mig för inte så längesen. dina varma andetag mot min kalla nacke, dina blåa ögon tindrade
i lampans reflektioner, din hand i min kalla hand. du hade mig precis då. jag hade dig precis då.
- love doesn't last, började du sjunga. jag ville inte riktigt lyssna. trodde det bara vara jidder från radion.
men jag är ensam nu. du tog på dig dina skor, snabbare än vinden, så var du försvunnen.
det behövdes inga extra minuter, inga extra kramar, ingen tröstkyss, ingenting behöves.
- love doesn't last, började du sjunga. jag ville inte riktigt lyssna. trodde det bara vara jidder från radion.
men jag är ensam nu. du tog på dig dina skor, snabbare än vinden, så var du försvunnen.
det behövdes inga extra minuter, inga extra kramar, ingen tröstkyss, ingenting behöves.
alla vägar leder någonstans. alla har vi varsin väg att vandra på. det betyder inte att man behövs följas åt.
men lite sällskap skadar ju inte.
nu hör jag mina hjärtslag. du finns där. (lika mycket nu, som alldeles nyss, föralltid)
