jag kallar det inte ödet. det var snarare slumpen.

och jag vet inte om jag vill träffa dig igen. du tar aldrig något intiativ, så varför skulle jag?
(det är ganska meningslöst)
jag ser dig i de flesta jag möter. eller, dem kanske påminner lite om dig.
(inte som att ni skulle vara kopior, allihopa)
jag vet en kär vän, hon står mig inte så nära, men hon är kär. sådär så det blöder i hjärtat.
(hon vet inte det jag vet)
den hon är kär i har träffat någon annan. hur säger man det till någon som är så kär?
jag vill aldrig krossa någons förväntningar om någon, mindre krossa någons hjärta.
(ta inte på dig någon skuld, men alla vet att sanningen känns, alla vet att det känns)

många går igenom samma faser, många känner samma känslor, många fastnar för någon som sorgligt nog
inte fastnat för dig, eller dig.
(utan för den där tjejen med smittande leende och glittrande ögon)
jag skulle inte heller falla för mig, om jag skulle se mig själv gå ner för gatan utanför ica.
jag skulle låta min blick falla på någon annan, någon som var imer.
(man är mer än vad man tror i andras ögon, ibland)
jag känner en kille, som beter sig som ett riktigt svinigt svin.
(ändå så bor han inte i en svinstia, han bor i någons hjärta)
jag har nog aldrig lyssnat riktigt på mig själv, jag hindrar aldrig mig själv, även om jag ser en fara.
vet ni vad jag gör? jag tar risken.
(även om det betyder utsmetat spackel och smärtan dånande i bröstet)
jag får ont i hjärtat ibland, sådär så att det verkligen gör ont, som att en hjärtattack ska inträffa inom kort.
men nej, en vän skojade bort det lite grann; kanske är det bara känslan av att hjärtat brister.
(så roligt var det då inte, men lite sarkastiskt samtidigt)
du gör rätt i att glömma honom.
(visst)

comments or trash

go a head and speak your mind right here?(:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0