to hate a perfect stranger

men jag vill ändå har rött hår.

(jag satt uppe hela natten, från tolvslagen och framåt halv 6 och pysslade med fotografier som jag tagit)

det är söndag idag. på måndag kan man ju alltid välja att börja om. (jag vill börja om)

jag vet inte hur många gånger jag använt det ordet eller de orden, börja om.

det är lite svårt, när vissa människor drar en tillbaks till ruta ett. man försöker ändra sig, sen kommer ord som;
"du klarar ingenting, du är värdelös, du är ful, du är ivägen, du är molnet som skymmer min sol, bara försvinn,
du slösar tid, du slösar andetag, du är ingenting, du sabbar ditt egna liv, du är okunnig, du är dålig, du har ingen
framtid, jag ska kasta ut dig, du kan äta min skit, och annat dylikt."

ord sårar hårt, dem stannar där uppe, in the mind. så blir man en sån negativ människa. tack vare det där.

jag beundrar alla starka människor. skulle ge vad som helst för att stå emot sånt trams, allt skit.
"ta ingen skit!"

börjar skolan på tisdag. (nu kör vi järnet). jag går bara tre dagar i veckan (pluggar bara A-kurserna).

sen får vi se till sommaren, om stylist är min grejj eller om jag ska satsa på design

(men jag har inte några mad skillz när det kommer till att teckna). och om exakt 9 dagar,

blir jag myndig, då räknas jag som en vuxen. (dags att börja växa upp).

folk säger att man hittar sig själv när man är i 40års-krisen. jag vill hitta mig själv nu. är borttappad.