to hate a perfect stranger

(ingen fröjd för ögonen inte) skåda en 18årig Mli utan smink och med en fake-septum.
borde jag ta en riktig? har mina tvivel, men det skulle nog passa bra in my face (enligt vissa).

jag vet inte ens varför jag är vaken som jag är för tillfället.
jag har en dag extra ledigt, som jag brukar ha (på måndagar.)
men dålig är jag, i alla fall på att sova, och sköta mina sovrutiner sinsemellan.

min hjärna har ju tendensen till att överarbeta, just innan man ska sova.
då kör fetaste hjärnkontoret igång. tanke efter tanke.

jag gillar inte att tänka alls i vissa lägen. brukar få gå igenom det där, känsliga, det man vill förtränga.
vissa människor som gett ett dåligt intryck på en, dem som fastnar, de som imponerar.

som sagt, min hjärna är som ett garnnystan, ett trassligt sådant. fast det vet bara jag, och nu vet ni.

mest av allt så brukar jag undra, vem är jag i andras ögon? är jag tillräcklig, eller bara en i mängden.

men jag vet, lika väl som alla andra, att man inte ska bry sig vad andra tycker, bara man trivs med sitt egna sällskap,

(hur man nu vet att man gör det?)

jag har träffat många människor, men det är en speciell människa som fått en väldigt inverkan på mig.

h*n har förstört mig lite grann, men ändå gör h*n mig glad och jag känner känslor.
fast det är mest på ont och inte gott fortfarande, den personen har gjort att jag börjat tvivla.

panik utan romantik, tjarrå.